När rummet är bilden, 29.07.20 - 01.12.20.

Projekt genomfört med stöd av Konstnärsnämnden och Helge Ax:son Johnssons Stiftelse

Under 4 månader arbetade jag fritt och prövande fram installationer i skala 1.1 i en lokal som erbjöd mig ljus och stora utrymmen. Jag skapade stora textila verk i transparanta och elastiska tyger som spändes ut i lokalen och på så vis prata om rymd, mellanrum och perception.
Jag påbörjade ett verk genom att sy upp en del av verket, spände upp det, testade det i rumsligheten, plockade ner verket förändrade och/eller byggde vidare på det som hade uppstått. Vissa verk löste sig direkt när de spändes upp medan andra var som svåra ekvationer att lösa rumsligt och krävde många förvandlingar.
Jag eftersträvade en komplexitet i verken som skapar en undran i kroppen. En perceptiv upplevelse av något som inte riktigt stämmer eller att det laddade kroppens intuitiva förmåga att uppleva rymd. Jag upptäckte att jag kunde skapa en slags "krets", där det textila verket, mellanrummet, rummet och kroppen alla är lika viktiga beståndsdelar och tillsammans skapar ett mervärde.
I arbetet ville jag greppa den totala bilden, i all sin komplexitet, - färg, rumslighet, form, fast materia och mellanrum samt rörelser, där seendet och kroppens upplevelse blev likvärdiga. Så att betraktaren kan blicka ut över och vandra ini installationens landskap och se och uppleva fixpunkterna som släpper rymden/luften mellanrummen fria vilka sin tur både synliggör och osäkrar det faktiska rummet och besökarens upplevelse av rummets rymd utmanas.

Foto: Kajsa Frizell, John Håkansson, Anna Nyberg

När rummet är bilden

Du åker genom ett bergslandskap, serpentinvägen gör en ny sväng och bilden av landskapet förändras helt. Det som tidigare var förgrund är nu bakgrund. Din egen plats i landskapet påverkar din bild och upplevelse av berget, bergstopparnas placering är densamma och landskapet är det samma du är den samma men bilden är ny. Kroppens perception är ett annat seende än ögonens. Jag vill skapa en målerisk installation där besökarens perception, hens upplevelse av rummets rymd utmanas. Med hjälp av måleri och textil vill jag bygga måleriska rum att gå in i, låta seendet och kroppens upplevelse vara likvärdiga. Genom att tänka in betraktarens rörelser och placering i rummet/konstverket, kunna förändra hens uppfattning om ”bildens/konstverkets” proportioner, perspektiv, förgrund, horisont, färgens lyskraft och ja även tyngdlag. Låta det befintliga rummet upplösas inför blicken av konstverket och rummet.
Mina visuella verk är som redogörelser över att försöka förstå varandet och en verklighet som för mig ter sig flyktig och föränderlig. I en tecknad bild finns ofta en perspektivisk uppbyggnad för att uttrycka rumslighet. Hur ter sig en linje direkt applicerad i rummet upplevd av kroppen? Kan kroppen känna av teckningen och själv skapa sig ett eget nytt rum? Kan jag befria färgen från teckningen och även färgen från tinget? Kanske kan man känna målningens färg i ryggen, eller se runt hela sig själv och där känna igen sig. Allt detta vill jag provas på plats och i full skala 1.1