Är det där en hässja?

Skissuppdrag till konstnärliggestaltning av Parkeringshuset i Katrineholm 2020

Uppdragsgivare: KulturförvaltningenKatrineholms Kommun

(fick ej uppdraget)

- Är det där en hässja? - Nej, det är en Ford Taunus.

När jag fick uppdraget att skissa på en konstnärlig gestaltning för parkeringshuset började jag direkt att tänka på minnen av de bilar, jag och min familj har haft i sin ägo. Framförallt tänker jag på en Chrysler Valiant årsmodell 1964, ljust turkos. Min familj hade den i sin ägo från 1964–1975 och den var djup älskad av alla i familjen. I den gjorde jag min första och enda utlandssemester som barn. Under tre veckors for vi genom Europa, jag var 7 år och skulle börja skolan till hösten och min syster var 11 år. För att få plats med all packning så hade mamma skarvat ner våra resväskor i benutrymmet framför baksätena och sedan täckt över med filtar. Vilket gjorde att baksätet kändes som ett enormt fält. När min syster och jag hade svårt att hålla sams under resan, då byggde mamma istället en mur emellan oss av resväskorna. Som 7-åring fick jag se Eiffeltornet, Rhein falls i Schweiz, åka på serpentinvägar i Pyrenéerna i och lära mig simma i det salta och långgrunda Medelhavet i Perpignan. Tror att denna semester är ett så starkt minne eftersom min pappa var så livskraftig och på hösten efter resan så gick han in i en djup depression som varade under många år.

Familjen sålde Valianten och köpte en orange Volvo 240 kombi lik Televerkets bilar på den tiden.

Jag tog körkort först när jag var 30 år och köpte då en Citronen BX vinröd som trots sin årsmodell kändes modern för den hade fönsterhissar.

Dessa bilar har fått färgsätta de olika ränderna i konstverket:

1964 Chrysler Valiant, ljust turkos 1030-B30G (första bilen jag minns i min familj)

1978 Volvo 240, orange, 0580 – Y50R (andra bilen i familjen)

1989 Citroen BX, Vinröd 5040-R10B (min egen första bil)

? Ford Zephyr (Bror Andersson, min morfars bil) mörkt grön 7020-B94G 

2007 Toyota Prius, blå 4040-R90B (en elhybrid och bilen jag kör nu som jag samäger med en vän))

2001 Toyota Avensis, silver (bilen jag övningskörde med dottern i)

1992 Volvo 740 Vit 0500-N (min andra egna bil)

Kanske har mina personliga minnen av dessa bilarna blivit ett diagram som har fästs på parkeringshusets fasad. Minnen som sträcker sig olika långt. Hur tyder man längden på de olika ränderna i diagrammet? Ränder som spelar mot det befintliga husets fasad, rastret av reglar samt det gula hisschaktet som skymtar genom regelverket. Inifrån sett skymtar istället färgerna från ränderna utanpå fasaden som i en liknande lek. Minnen som sticker in och färgar verkligheten. Precis som det är i verkliga livet, det vi har varit med om färgar oss.

Eller är det bara målade fartstreck på en fasad? Som när man ser bilar åka förbi i mörkret och lyktorna blir streck i natten.

Kuriosa: Titeln är en ett familjeskämt. Vi var ute och åkte bil och jag pekade på en höhässja och ville ha bekräftelse på att jag förstått ordet rätt. Min pappa trodde att jag menade bilen vi precis mötte på vägen, en Ford Taunus som inte var en ”Merca” (Mercedes) som han trodde att jag sa. Men meningen är också rolig för att i den möter naturen tekniken på att abrupt sätt. Även tiden finns i titeln eftersom nu är både hässjor och Ford Taunus är minnen blott eller åtminstone väldigt sällsynta.